Beautiful Creatures Bok 2

Varning!
Det här är inte en recension för någon som inte läst första boken i serien. Känn er härmed varnade!
Nedan följer nu en recension av Beautiful Creatures Bok 2: Svåra val, magiska hemligheter av Kami Garcia & Margaret Stohl

Boken tar vid ungefär när första boken om Ethan och Lena slutar. Efter Lenas morbror Maccons död är ingenting sig likt och Ethan kan inte förstå varför. Lena tar mer och mer avstånd till honom. Dessutom börjar hon umgås med sin kusin Riley som är en mörk besvärjare. Inte ska väl Lena välja att bli en mörk besvärjare?

Jag gillade första boken väldigt, väldigt mycket och kunde därför inte låta bli att plocka upp bok två. Och jag gillar denna boken också, kanske inte riktigt lika mycket som första boken men alldeles tillräckligt. Återigen tycker jag det är så fantastiskt bra att den är skriven från Ethans perspektiv. Det gör den till något extra. Ethan känns också som en väldigt skön kille och jag gillar honom som karaktär. Lena däremot är jag lite skeptisk till i denna boken, men det kan ha att göra med att hon faktiskt inte är så där värst delaktig och väldigt sluten. I övrigt måste jag säga att jag gillar karaktärerna över lag. Det är en skön blandning mellan goda, onda, snurriga, stränga, mystiska och mycket mer. Men bäst är ändå Link som är Ethans kompis. Han är rolig och ställer alltid upp i alla väder. Gillar! Sen gillar jag Amma också, Ethans gamla nanna, hushållerska, extramamma och sierskan. Jag älskar att hon bakar och jag blir så sugen på alla pajer hon bakar. Men jag skulle nog inte vilja bli utfodrad av Amma i alla fall. Hennes inställning till mat är något annorlunda enligt min mening i alla fall:

Hon fnös och började lägga upp massor med bacon på min tallrik. För Amma skulle jag alltid vara sex år gammal. "Du ser ut som en levande död. Vad du behöver är lite näring till hjärnan, så att du klarar de där proven."

Ja bacon är nog det solklara valet när det gäller näringsrik mat, eller vad tror ni? Jag fick mig i alla fall ett gott skratt.

Något mer som jag gillar med boken är att den driver med den amerikanska södern - eller framför allt småstaden. Jag kan riktigt föreställa mig Gatlin, alla smågatorna som kantas av kyrkor, och sen skvallret. Men det är skrivet med en sådan skön ironi. Det gillar jag.

Boken har också ett väldigt skönt flyt i texten. Sidorna bara flyger förbi och det är som sagt alltid ett gott tecken. En bok där man läser 100 sidor på mindre än en timme kan helt enkelt inte vara dålig - i alla fall inte enligt min matematik. Så stort plus till det.

Med dessa ord avslutar jag nu denna recensionen. Mycket bra betyg till denna boken.

Tack Semic för recensionsexemplaret.